Tillväxtförutsättningar i Västmanland
Förutsättningar för ekonomisk tillväxt
Bruttonationalprodukt, BNP
Ekonomisk tillväxt är den relativa ökningen av värdet på ett samhälles produktion av varor och tjänster enligt bruttonationalprodukten (BNP) jämfört med föregående tidsperiod (månad, kvartal eller år).
Ungefär 80 procent av BNP:s värde kommer från privata företag och 20 procent kommer från den offentliga sektorn. Den offentliga sektorns del av BNP är till exempel tjänster inom polisen, försvaret, vården och skolan.
Produktionen i privata företag delas upp i varor och tjänster. Tjänsterna står för knappt 70 procent och varorna för drygt 30 procent.
Bruttoregionprodukt, BRP
Bruttoregionprodukten (BRP) mäter utvecklingen för mindre områden, vanligen län men även för kommuner. Summan av länens BRP motsvarar landets bruttonationalprodukt. I Västmanland kommer en något större del av den privata produktionen från varor än i riket, drygt 40 procent. Tjänster motsvarar alltså knappt 60 procent av den privata produktionen i länet.
Utvecklingen av BRP kan mätas på olika sätt, nedan ses utvecklingen i löpande respektive fasta priser (2015 års priser). Löpande priser uttrycker det nominella värdet som inte är rensat för värdeförändringar på grund av inflation. Fasta priser uttrycker det reala värdet, som alltså är värdet i en annan periods priser. Som ett trendmått är därför fasta priser att föredra då det kan sägas ge en sannare bild av utvecklingen.
Utvecklingen kan också mätas som den årliga volymutvecklingen i procent. Som diagrammet visar har den årliga förändringen av BRP för Västmanland pendlat en del under hela 2000-talet. År 2021 ökade BRP med närmare 7 procent, vilket var något över riksgenomsnittet. Nedgången 2020 var betingad av pandemin medan länets nedgång år 2019 egentligen är den tydligaste avikelsen från rikskurvan under hela perioden.
Tillväxtens beståndsdelar
Tillväxt genereras enkelt uttryckt på tre sätt, genom:
att fler personer arbetar
att varje person arbetar fler timmar
att det produceras mer under varje arbetad timme
Här har vi alltså två övergripande mått på sysselsättning och ett mått för produktivitet. Vi kommer att titta närmare på måtten samt föra en diskussion om de olika förutsättningar som finns för vart och ett av dem.
Sysselsättning
Sedan något år går det att följa utvecklingen av sysselsättningen via Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Statistik över antal sysselsatta kan nu tas fram på månadsbasis med bara några månaders eftersläpning och fördelat på olika bakgrundsvariabler som kommun, kön, ålder och svensk/utländsk bakgrund. BAS bygger på registerbaserade data, uppgifterna är dock preliminära under innevarande år och definitiva helårsuppgifter publiceras med ungefär ett års eftersläpning, precis som med den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS), som BAS ersätter från och med år 2022.
Figuren ovan visar den översiktliga sysselsättningsutvecklingen för män och kvinnor i länet sedan inledningen av 2000-talet för åldersgruppen 20-64 år. Antalet sysselsatta har stigit successivt och mönstret är det samma för både kvinnor och män. År 2022 var antalet sysselsatta ca 124 500 personer. Eftersom folkmängden länet också har vuxit under hela perioden behöver vi relatera antalet sysselsatta till den sk. arbetskraften för att få ett mer talande mått över sysselsättningsutvecklingen. Arbetskraften är den del av befolkningen som är tillgänglig för arbete och utgörs av personer som antingen är sysselsatta eller arbetslösa. Studerande, sjuka och pensionärer ingår alltså inte i arbetskraften. Förvärvsintensiteten i länet ligger något under riksnivå och har haft i princip samma utveckling under 2000-talet. Efter nedgången i samband med den globala finanskrisen runt år 2008-2009 såg vi en gradvis ökning av förvärvsintensiteten, som sedan stärkts ytterligare efter en kortare nedgång i samband med coronapandemin år 2020.
Förvärvsintensiteten i både länet och riket är alltså högre än på mycket länge och en viktig anledning är att den har ökat tydligt bland utrikes födda. År 2022 var gruppens förvärvsintensitet ca 70 %, vilket motsvarar en uppgång med sex procentenheter sedan år 2020 och 15 procentenheter sedan år 2010. Gruppen sverigefödda hade 85 % förvärvsintensitet år 2022, en ökning med 1,5 procentenheter mellan år 2020-2022 och med fem procentenheter jämfört med år 2010. Sannolikt är det en kombination av förändrade attityder, förändrade rekryteringsprocesser och bättre matchningsprocesser som ligger bakom utvecklingen. En annan viktig aspekt är att förvärvsintensiten bland sverigefödda nu är så pass hög att ytterligare ökningar blir svårare att uppnå. Antalet personer i Västmanland som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen längre än ett år var ca 4 500 personer i maj 2024. Av dessa räknades 4 000 personer till gruppen utsatta med svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Även inom den gruppen har antalet dock minskat, i samband med pandemin i mitten av 2021 bestod den av ca 5 700 personer.
NÅGOT OM MÖJLIG PÅVERKAN AV MINSKAD BEFOLKNINGSÖKNING
Produktivitet
Produktivitet mäts vanligen genom att dividera förädlingsvärdet med antalet arbetade timmar. Uppgifter om arbetstid finns inte tillgängligt på lägre geografiska nivåer och över tid, så här används istället medeltalet för antal sysselsatta som Statistiska centralbyrån publicerar i anslutning till BRP-uppgifterna. Metoden ger en bild av i vilken utsträckning tillväxten drivs av förbättrad produktivitet och/eller ökad sysselsättning. Sedan år 2015, då produktiviteten var hög i länet, har utvecklingen fram till och med år 2020 inneburit en tillbakagång i produktiviteten, med negativa tal och en sysselsättningsutveckling som varit nedåtgående. År 2021 och 2022 har inneburit en uppgång igen efter coronapandemin med framförallt höga produktivitetsökningar. Även om sysselsättningen också har ökat är det tydligt att BRP:s utveckling de två senaste åren framförallt varit produktivitetsdriven. Tidsserien visar också tydligt att de år som produktiviteten varit hög gett den högsta tillväxten i BRP.
BRP per sysselsatt
I metoden som beskrivits ovan motsvaras produktiviteten av BRP per sysselsatt uttryckt i fasta priser. Som en jämförelse ser vi utvecklingen under 2000-talet i löpande respektive fasta priser. Uttryckt i fasta priser blir det tydligt att produktiviteten i länet inte har förändrats nämnvärt sedan år 2010.
Demografiska förutsättningar
Befolkningens sammansättning i ett område förändras gradvis och på olika sätt. Människor föds, dör och åldras däremellan alternativt flyttar in eller ut från/till antingen andra länder eller andra delar av Sverige. Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv läggs fokus ofta på åldersgruppen i den arbetsföra åldern, 20-64 år. Det i sin tur är ett begrepp som möjligen behöver omprövas och ses på nya sätt. Dels skjuts ofta inträdet på arbetsmarknaden fram i takt med att allt fler genomgår högre utbildning och dels arbetar allt fler längre än tidigare. Pensionsåldern flytttades fram ett år från och med 2023 till 65 år, men det är inte ovanligt att arbeta längre än så. De sista åren på arbetsmarknaden kan dock ofta innebära en nedgång i faktisk arbetad tid. Ett nytt begrepp och mått som därför blivit vanligare är “kärnarbetskraften”, som avser personer i åldern 25-54 år. Det blir ett sätt att se hur dynamiken ser ut bland hela den sysselsatta befolkningen, genom att se hur den utvecklas i tre olika åldersgrupper, 15-24 år, 25-54 år samt 55-74 år.
Andelen personer i åldern 55-74 år i befolkningen har ökat under hela 2000-talet och utgör nu 32 procent av hela befolkningen i åldern 15-74 år i länet. Personer i kärnarbetskraften 25-54 år motsvarar drygt hälften av befolkningen i samma ålder. Som högst var andelen runt 57 procent i mitten av 1990-talet, vilket kan förklaras av att de stora födelsekullarna från både 1940- och 1960-talen då åtminstone delvis kunde befinna sig inom åldersspannet 25-54 år. Den yngsta åldersgruppen 15-24 år motsvarade ca 17 procent år 2023, vilket tillhör de lägsta andelarna för gruppen under hela den studerade perioden.
Demografisk försörjningskvot
Demografisk försörjningkvot är ett mått som visar hur många personer det finns utanför den arbetsföra befolkningen jämfört med personer som är i arbetsför ålder, 20-64 år. Försörjningskvoten beräknas som summan av antalet personer utanför arbetsför ålder (0-19 år respektive 65 år och äldre) dividerat med antal personer 20-64 år och därefter multiplicerat med hundra. Ett värde över 100 betyder alltså att det finns fler personer utanför arbetsför ålder än i den samma. Den demografiska försörjningskvoten har stigit relativt tydligt i Västmanland sedan år 2010 och var 82 vid publiceringen av den senaste befolkningsstatistiken, år 2023. I bilden nedan visas utvecklingen från 1968 och fram till 2023. Därefter visas förhållandet i den senaste befolkningsframskrivningen från SCB från år 2024. Fram till år 2050 förväntas alltså kvoten stiga ytterligare.
Bilden över de demografiska förutsättningarna i länet skyms dock något av att Västerås har en relativt låg demografisk försörjningskvot. Om vi plockar bort Västerås från den tidigare bilden och istället visar hur det ser ut i länets övriga nio kommuner hamnar den demografiska försörjningskvoten betydligt närmare 100 redan kring år 2030. De kommuner som har den äldsta befolkningen i länet, Skinnskatteberg och Norberg, är i princip där redan idag.
Geografiska förutsättningar
Västmanlands geografi beskrivs i kartan nedan genom en rutnätsbaserad klasssificering som är framtagen av Nordregio. Alla sju befintliga områdestyper i klassificeringen finns representerade inom länet, från de centrala, urbana områdena till glest befolkade rurala områden. Utifrån den här klassificeringen ser vi ett ganska tydligt band som sträcker sig från Norra delarna av Uppsala till Örebro län, med rurala och peri-urbana områden i omedelbar närhet till urbana områden och innerstäderna. Här synliggörs att Västerås och Köping utgör länets tydliga urbana centran. De övriga huvudorterna i länets kommuner klasssificeras som lokala centran i rurala områden. Vi ser också att Skinnskatteberg har stora delar glest befolkade rurala områden, som i sin tur ingår i ett större område som sträcker sig mot Smedjebacken och Lindesberg. I norra delen av länet blir det också tydligt att Norberg även utgör en naturlig del av Avestas omland, som i den här klassificeringen sträcker sig långt in i Norbergs kommun.
Kategoriseringen återspeglar topografiska och naturgeografiska förutsättningar såväl som den historiska utvecklingen men också dagens allt tydligare koncentration av befolkningen till urbana områden eller rurala områden i dess närhet. Under 2000-talet har folkmängden utanför tätort eller småort minskat med tre procent i länet. Folkmängden i tätorter har ökat med 15 procent under samma period. Här finns den största tillväxten sett till antal personer, ca 32 500 av den totala ökningen på ca 33 900 personer mellan åren 2000-2020. Folkmängden i småorter har ökat mest procentuellt under 2000-talet, 62 procent. Det gäller främst småorter i södra delen av länet och motsvarar ca 2 200 personer.
Klassificeringen i kartan utgår ifrån geografiska rutor och tar därmed inte hänsyn till administrativa indelningar. Den kan således ses som en beskrivning av den mer funktionella geografin, som i sin tur utgår ifrån bebyggelsemönster och möjliga resvägar till främst arbete och utbildning.
Kartbilden blir en ytterligare pusselbit i att förstå hur länets olika delar skiljer sig år i sina grundförutsättningar för arbets- och bostadsmarknaden.
Infrastruktur, tillgänglighet och hur det påverkar bostadsmarknaden
Den föregående kartbilden visar ett län som är relativt tydligt uppdelat mellan de två urbana centrana i södra länet /inklusive den närliggande landsbygden) och den norra delen av länet, med i huvudsak det som kallas “rural heartland” (inklusive lokala centran) i Nordregios klassificiering. Ett uttryck som inte är helt lätt att översätta, men där betydelsen utgår ifrån att en stor del av hela landets historia, gemensamma värderingar och grundförutsättningar i form av råvaror och tillverkning finns, eller åtminstone har funnits, i dessa delar av landet. Så är verkligen fallet i Västmanland, samtidigt som vi under många år har sett vikande siffror för både befolkning och arbetstillfällen. För att inte uppdelningen som kartan och statistiken visar ska fortsätta utvecklas åt olika håll behöver vi hitta olika sätt att tydligare knyta ihop länsdelarna igen.
Förändringar på bostadsmarknaden
Det finns ett tydligt samband mellan avståndet/restiden till Västerås (och andra större städer i Mälardalen) och det sk. Tobins q-måttet, som anger om det ekonomiskt lönsamt att bygga nya bostäder i ett område. I den studie som Region Västmanland tog fram i början av 2023 såg vi tydliga indikationer på att den positiva utveckling vi sett för Tobins q i de flesta av länets kommuner ganska snabbt avtog när det stod klart att bostadsmarknaden stod inför stora utmaningar. Det var relativt tidigt i konjunkturnedgången och innan det kraftiga inflationstrycket fått riktigt genomslag och inte minst skulle komma att påverka försäljningspriser för smhåhus och bostadsrätter. Det finns alltså all anledning att tro att siffrorna skulle vara betydligt mindre positiva om studien återupprepades idag. Tobins q beräknas genom att dividera försäljningspriser med produktionskostnader och det som hänt är att försäljningspriserna har sjunkit samtidigt som produktionskostnaderna har ökat. Huvudtanken med studien var dock att kunna påvisa hur regionala insatser i infrastrukturen på längre sikt påverkar tillgängligheten till den lokala arbetsmarknaden, som i Västmanlands fall omfattar hela länet. På sikt antar vi därför att scenariot ligger fast, men med möjliga mindre förskjutningar i såväl nivå som i tid.
Den tydligaste förändringen i studien syns i bandet som sträcker sig norr om Västerås, i princip det område i den tidigare kartan över typområden som kallas “tätortsnära landsbygd”.
Slutsatsen blir att den lokala arbetsmarknadens betydelse för hur bostadsmarknaden i stort utvecklas inte kan underskattas. Oavsett färdmedel så behöver restiden ner på rimliga nivåer för att det ska få positiva effekter på sikt i form av befolkningstillväxt och investeringsvilja. Här behövs kanske också ett mer uppdaterat sätt att se på även bostadsmarknaden som en större helhet i länet och vad kommungränserna anger.
Tillgänglighet till lokal arbetsmarknad
nn
Matchning och kompetensförsörjning
Matchningsproblematiken lyfts ofta fram som en av arbetsmarknadens största utmaningar. Parallellt finns lediga jobb som det är svårt att tillsätta och ett relativt stort antal människor som har långvariga svårigheter att finna en sysselsättning. En annan del av matchningsproblematiken är att belysa i vilken utsträckning människor jobbar med det de är utbildade för och, kanske framförallt, om det är så att de inte återfinns inom ett yrke de är utbildade för.
Befolkningens utbildning
Befolkningens utbildningsnivå höjs successivt. År 2022 hade var tredje person i åldern 20-64 år kortare utbildning än treårigt gymnasium som högsta avslutade utbildning. År 2007 var andelen 47 procent. Den viktigaste anlendingen till detta är att den äldre befolkningen (som vanligen har lägre högsta avslutad utbildning än yngre generationer) fasas ur de arbetsföra åldrarna. Den grupp som ökar mest är personer med minst treårig eftergymnasial utbildning, som motsvarade 16 procent av av befolkningen år 2007 och 23 procent år 2022. Gruppen med kortare eftergymnasial utbildning är i princip oförändrad, andelen motsvarade 14 procent år 2007 och 15 procent år 2022. Andelen med gymnasieutbildning som högsta avslutad nivå har ökat från 23 procent år 2007 till 28 procent år 2022. Inom gruppen ser vi störst tillväxt bland personer med yrkesförberedande gymnasieutbildning.
Arbetsmarknadens struktur
Enligt den senaste preliminära statistiken ur Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) fanns drygt 125 000 sysselsatta personer med arbetsplats i länet i slutet av 2023. Vi har grupperat de sysselsatta i fem olika geografiska områden: Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg (FNS); Köping, Arboga och Kungsör (KAK); Surahammar och Hallstahammar (SH) samt Sala respektive Västerås. Därefter har vi tittat på hur stor andel inom respektive områdena som återfinns i de olika näringsgrenarna, som är sorterade i fallande ordning efter hur många de sysselsätter totalt i länet. Det gör att färgskalan för länet totalt blir perfekt graderad från störst till minst, grön till röd. I kolumnerna för de olika områden indikerar ett annorlunda färgmönster en lite annorlunda näringsgrensstruktur. Det kanske tydligaste exemplet på detta är sysselsatta inom tillverkningsindustrin, där andelen går från 33 procent i FNS till 9 procent i Sala. I Västerås är andelen sysselsatta inom tillverkningen 13 procent samtidigt som man har den högsta andelen i länet inom juridik, ekonomi, teknik (som ibland kallas avancerade företagstjänster), 16 procent.
De näringsgrenar som är mer kopplade till befolkningen och är likartade i länet, är främst vård & omsorg och utbildning, där andelen sysselsatta är snarlika oavsett länsdel. Vi ser också att Sala sticker ut genom högst andel sysselsatta inom byggindustri, 12 procent mot länets genomsnitt på 7 procent.
De näringsgrenar i länet som sysselsätter flest med högre utbildning är civila myndigheter, utbildning och information & kommunikation där över 60 procent av de sysselsatta har någon form av eftergymnasial utbildning. Inom utbildningsväsendet har hälften av de sysselsatta eftergymnasial utbildning längre än tre år. Omvänt så är de näringsgrenar där största andel av de sysselsatta har högst gymnasial utbildning (cirka 80 procent av de sysselsatta) byggindustri, hotell & restaurang och transport & magasinering.
Specialisering
Specialisering är ett sätt att mäta hur vanligt förekommande en specifik näringsgren är inom ett område i relation till hur det ser ut nationellt. Enkelt uttryckt mäts andelen sysselsatta i Västmanlands län inom en näringsgren dividerat med andelen sysselsatta i riket i samma näringsgren. En kvot över 1 innebär att näringsgrenen sysselsätter fler i länet relativt sett än nationellt. Här kan vi se ganska tydliga mönster att de näringsgrenar som till stor del är beroende av folkmängdens storlek kommer att vara ungefär lika stora på alla platser, t.ex. utbildning, hälso-och sjukvård, handel och fastighetsverksamhet. Det som blir allra mest intressant är naturligtvis de områden där Västmanland har en hög specialiseringskvot men det kan även vara intressant att se inom vilka branscher kvoten är låg och vad som kan ligga bakom detta.
I tabellen nedan ses de näringsgrenar i Västmanland som har högst specialiseringskvot och hur stor andel av sysselsättningen i riket de står för. Observera att vi här tittar på en finare näringsgrensindelning än tidigare i rapporten, vilket är nödvändigt för att få en tydligare bild av specialiseringen.
Att en näringsgren har en hög grad av specialisering betyder inte att den har stor betydelse för sysselsättningen i länet, som figuren visar finns det några näringsgrenar med hög specialiseringsgrad och relativt få sysselsatta. Några av näringsgrenarna tillhör dock även de som är viktigast för sysselsättningen totalt sett, som tillverkning av datorer, elektronikvaror, optik, elappparatur och andra maskiner och apparater, transportsportmedelstillverkning och metallvarutillverkning. Här finns flera av de större företag som länge drivit på utvecklingen i länet.
För att ytterligare sätta specialiseringsgraden i kontext har vi tittat på den i kombination med sysselsättningsutvecklingen under perioden 2016-2021. I diagrammet ses specialiseringsgraden på den horisontella axeln, där ett värde på 2 innebär att branschen är dubbelt så vanlig i länet som i riket. På den vertikala axeln visas sysselsättningsförändringen mellan åren 2016 och 2021 i procent för branscher med fler än 1 000 sysselsatta i Västmanland. Bland branscher med hög specialisering är det endast en som haft en positiv utveckling av antalet sysselsatta, reparationer och installationer av maskiner och apparater, övriga ligger runt noll eller under (negativ sysselsättningsutveckling). Kopplat till tillväxt blir det tydligt att det inte är genom ökad sysselsättning som de här branscherna bidrar till BRP:s utveckling, utan genom ökad produktivitet.
Shift-shareanalys av branschstrukturen i länet
Shift-shareanalys är ytterligare en metod som kan användas för att dels få en översiktlig bild av hur branschstrukturen i länet och dess kommuner ser och dels för att se hur enskilda branscher presterat över en viss tisdsperiod.
Kort om metoden:
Resultatet från en shift share innehåller fyra delar eller komponenter:
Branschkomponenten visar hur många jobb som en bransch förväntas växa eller krympa med i länet, baserat på hur branschens jobbtillväxt sett ut i riket. Är siffran negativ betyder det att branschen underpresterar i förhållande till ekonomin som helhet. Om den samlade branschkomponenten för alla branscher i ett län är negativ, betyder det att länet har en tyngd mot krympande branscher – en ofördelaktig branschstruktur.
Den nationella komponenten visar hur många jobb som en bransch förväntas växa med till följd av den generella konjunkturutvecklingen i landet. Om exempelvis den totala jobbtillväxten i riket varit 10 procent, väntas alla branscher i länet få ett positivt tillskott på 10 procent. En god ekonomisk utveckling kan med andra ord stävja en negativ utveckling inom en annars krympande bransch.
Den förväntade utvecklingen är summan av den nationella komponenten och den industriella komponenten. Siffran visar hur mycket vi kan förvänta oss att en bransch ska ha växt i länet under en given tidsperiod, baserat på konjunkturens utveckling och den branschspecifika utvecklingen i riket under samma period. Den summerade förväntade utvecklingen för alla branscher visar hur stor jobbtillväxten förväntats vara i länet som helhet under den studerade tidsperioden.
Den regionala prestationen är differensen mellan den faktiska utvecklingen och den förväntade utvecklingen. Om den regionala prestationen är positiv för en bransch betyder det att branschen går starkare i länet än i riket som helhet, vilket är en indikation på att det finns konkurrensfördelar i regionen för denna bransch. Om den regionala prestationen för länet som helhet är positiv, betyder det att länet överpresterar jämfört med riket, sett till sin branschstruktur.
Vi har tittat på perioden 2011-2021 i analysen. Det finns helårsdata även för 2022, men eftersom den baseras på befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) som bara finns tillgänglig från år 2020 valde vi att utgå ifrån den tidigare registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken.
Förändringen av antalet sysselsatta i Västmanland visas nedan per bransch utifrån branschkomponenten, den förväntade utvecklingen (nationell komponent+branschkomponent) och den faktiska utvecklingen under perioden 2011-2021. Inom fem branscher har länet haft en sysselsättningsutveckling som överstiger den förväntade: hotell o restaurang, fastighet, företagstjänster, utbildning samt vård o omsorg. De två branscher som sticker ut mest strukturmässigt är information o kommunikation samt finans o försäkring. Här har utvecklingen i länet gått åt helt motsatt håll jämfört med den förväntade utvecklingen. Vi ser även att branscherna tillverkning respektive jord o skogsbruk är de enda med en förväntad negativ utveckling och där följer länet det nationella mönstret.
Om alla branscher i ett område summeras i samband med analysen så ger utfallet för branschkomponenten en indikation på hur branschfördelningen i området ser ut. Om utfallet är negativt finns en tyngpunkt mot branscher där sysselsättningen utvecklas negativt. I bilden nedan visas det summerade resultatet för alla branscher i respektive kommun efter branschkomponent samt förväntad och faktisk utveckling. Översiktligt visar bilden att branschstrukturen i Skinnskatteberg, Surahammar och Fagersta har en tonvikt på branscher som backar sett till sysselsättningen. Dock ser vi direkt att Skinnskatteberg är den kommun i länet som “överpresterar” mest. Den faktiska sysselsättningen ökade med 11 procent under perioden, jämfört med förväntade fyra procent. I en jämförelse ser vi att Surahammar har en liknande branschkomponent som Skinnskatteberg, något högre förväntad utveckling (som alltså baseras på den nationella övergripande tillväxten och branschkomponenten) och en faktiskt utveckling som varit negativ (-8%). I SSurahammar verkar därför branschkomponenten väga tyngre än i Skinnskatteberg, kommunen har inte kunnat hålla jämna steg med den nationella tillväxttakten. Skinnskatteberg är en mindre kommun än Surahammar vilket kan påverka procentsiffrorna, men tittar vi på enskilda branscher i kommunerna ser vi att den största skillnaden är att i Surahammar har en regional prestation som är negativ eller svagt positiv bland de branscher som sysselsätter flest personer, metall- och tillverkningsindustri. I Skinnskatteberg har man haft den allra mest positiva regionala prestationen inom tillverkningsindustrin, som även den bransch som sysselsätter flest människor i kommunen. Detta visar med andra ord på betydelsen av att ha ett framgångsrikt företag som Systemair i kommunen, samtidigt som det också kan ses som en potentiell risk. Vad händer om ett sådant företag flyttar från kommunen?
En annan kommun som sticker ut i länet är Arboga, som är den enda kommunen med en posiitv branschkomponent. Här finns alltså en branschstruktur med mer gynnsamma förutsättningar för sysselsättningsökningar. I kombination med den nationella ökningstakten ger det att kommunen har det allra högsta förväntade utvecklingen bland länets kommuner. Som diagrammet visar var dock den faktiska sysselsättningsutvecklingen i Arboga negativ under den här perioden, vilket i princip helt kan härledas till stora neddragningar inom försvars- och transportindustrin.
Slutligen ska vi titta på samma bild som tidigare, men för länen inom Östra Mellansverige. Samtliga län, undantaget Uppsala, har en negativ branschkomponent (en sammansättning av branscher där sysselsättningsutvecklingen mestadels varit negativ). Den förväntade sysselsättningsökningen ligger, förenklat uttryckt, runt 12 procent i alla län. Här sticker Västmanland och Södermanland ut genom att ha en lägre sysselsättningstillväxt än förväntat, medan de tre övriga länen haft en mer positiv utveckling mellan åren 2011-2021.
Pendling
Pendlingsmönstren i länet ser olika ut för olika kommuner och för olika delar av befolkningen. Tre av länets kommuner har en positiv nettopendling, det är alltså fler som reser till kommunen för sitt arbete än de som bor i kommunen och arbetar på annan ort. Det är Västerås, Fagersta och Köping som i den här meningen är magneterna inom länet för fler än den egna befolkningen. Tidigare återspeglades det i att länet bestod av dessa tre lokala arbetsmarknadsregioner. Utvecklingen av pendlingsmönstren har dock inneburit att hela Västmanlands län nu räknas som en enda lokal arbetsmarknad, där Västerås är det huvudsakliga navet.
Till Fagersta pendlar huvuddelen till arbete inom tillverkningsindustrin. Kommunen har cirka 900 inpendlare och ett pendlingsnetto på drygt 500 personer. Förutom tillverkningen har vård & omsorg och utbildningssektorn ett positivt pendlingsnetto på ca 100 personer vardera. Det finns inget stort utflöde från Fagersta till andra kommuner avseende pendlingsnetto, ett fåtal inom fastighetsverksamhet och företagstjänster.
Även i Köping är det främst tillverkningsindustrin som attraherar sysselsatta från andra kommuner. Drygt 1 100 inpendlare och ett pendlingsnetto på ca 500 personer. Utbildning, vård & omsorg och handel är de andra branscherna med positivt pendlingsnetto. Från Köping finns ett visst utflöde i form av negativt pendlingsnetto inom företagstjänster, byggverksamhet, transport och information & kommunikation.
Bilden i Västerås är lite spretigare, störst pendlingsnetto finns inom företagstjänster, byggverksamhet och vård & omsorg. Även utbildning och tillverkning har positiva pendlingsnetton. Inom tre branscher går riktningen åt ett annat håll, med negativt pendlingsnetto: offentlig förvaltning, information & kommunikation och finans- & försäkringsverksamhet.
Den här bilden återspeglas även i grafen nedan där vi ser att Västerås, Köping och Fagersta står för en relativt sett hög andel av bidraget till länets BRP år 2021 (högre än folkmängdens andel). Tillsammans står de tre kommunerna för 80 procent av länets samlade BRP och 70 procent av befolkningen.
Olika näringsgrenars utveckling och andel av BRP
Sedan början av 2000-talet har en kontinuerlig trend varit att tillverkningsindustrins bidrag till bruttoregionprodukten minskar. Det är framförallt ett resultat av att många företag renodlat sina verksamheter genom outsourcing av olika kringliggande tjänster till andra företag. Dessa återfinns vanligen inom gruppen av näringsgrenar som förenklat allas företagstjänster. Som diagrammet nedan visar är utvecklingskurvorna i princip varandras motsats. Den sammanlagda andelen har dock inte förändrats i så hög utsträckning, frrån 35% år 2000 till 34% år 2022. En viktigare effekt är att geografin förändras, då många konsulter och tjänsteföretag är lokaliserade till de större städerna. I Västmanland är den typen av avancerade företagstjänster i hög grad lokaliserade till Västerås, vilket kan påverka BRP:s utveckling i länets övriga kommuner, om verksamheten tidigare funnits i den egna kommunen. På samma sätt kan BRP för länet påverkas om verksamheter som tidigare funnits i t.ex. Västerås nu utgår ifrån Stockholm, andra delar av landet eller internationellt.
Kontakt med omvärlden
Internationaliseringsindex
Tillväxtverkets regionala internationaliseringsindex illustrerar hur internationellt integrerade landets län är sett till handel, näringsliv, arbetsmarknad och turism. Indexet delas upp i tre delar, där handeln återspeglar varu- och tjänsteexport per capita. Arbetsmarknad och näringsliv innehåller andel utländska arbetsställen och anställda vid dessa samt andel exporterande små och medelstora företag. Turism innehåller antal utländska gästnätter per capita. Totalindexets fördelning motsvarar 50 % handel, 40 % arbetsmarknad och näringsliv och 10 % turism.
Varuexporterande företag
År 2023 exporterade Västmanländska företag varor till ett värde av drygt 48 miljarder kronor. År 2021 är det senaste värdet med data på kommunnivå och då kom ungefär hälften av värdet från företag i Västerås, 20 procent från företag i Köping och 16 procent från företag i Fagersta. Övriga kommuner stod för totalt 18 procent av länets exportvärde (mellan 1-5 procent vardera).
Import- och exportvärdets utveckling för varor under 2000-talet visas för Västmanland och riket i diagrammet nedan, som en indexserie där år 2015 motsvarar 100. De prickade linjerna avser importvärden och exporten visas som heldragen linje. Den tydligaste förändringen avser importens uppgång efter 2021, som till stor del påverkats av den försvagade kronkursen. Både sett till vilka branscher i Västmanland som har störst utbyte med andra länder och vilka länder utbytet sker mot har här påverkat länet i relativt stor utsträckning. Råvaror och insatsvaror som metall och elektronik blir helt enkelt dyrare. Länet har också störst utbyte mot europeiska länder, där kronans kurs mot euron varit svag under 2020-talet.
Tillväxt i företag
Hinder för tillväxt
Tillväxtverket genomför vart tredje år en enkätundersökning riktad till små och medelstora företag i Sverige. I undersökningen ställs ett antal frågor om vilka hinder för tillväxt som företagen upplever och i vilken omfattning. Det handlar om tillgång till lämplig arbetskraft, lagar och myndighetsreglers påverkan, att hitta tid för företagets kärnverksamhet, tillgång till externt ägarkapital respektive lån och krediter, kapaciteten i nuvarande lokaler samt tillgång till transportsystem.
I såväl landet som helhet som i Västmanlands län är tillgång till lämplig arbetskraft den aspekt som störst andel av företagarna ser som ett hinder för tillväxt. I länet angav var fjärde svarande (26 %) detta som ett hinder, motsvarande andel i hela landet var 32 procent. I figuren nedan visas utfallet för Västmanland vid de tre senaste tillfällena som undersökningen genomförts. Här framgår att en ännu högre andel ansåg att bristen på lämplig arbetskraft var det största tillväxthindret år 2020, då andelen var runt 40 procent. Självklart kan pandemin ha påverkat uppgången år 2020, nationellt stannade den dock vid 34 procent, vilket var en mer blygsam ökning. Synen på hur lagar och myndighetsregler påverkar tillväxtmöjligheterna har varierat, vid senaste mätningen angav 20 procent av de svarande i Västmanland att det var ett hinder. Det var en liten uppgång jämfört med 2020 men samtidigt en tydlig nedgång jämfört med år 2017, då det var den enskilda aspekt som hade allra högst andel, 26 procent.
Andelen som har angett tillgång till externt ägarkapital som ett tillväxthinder ökade vid den senaste mätningen, då 13 procent av de svarande angav detta som ett stort hinder. Även andelen som angett kapacitet i nuvarande lokaler som ett hinder har ökat, från 6 procent år 2017 till 12 procent år 2023.
Det är en relativt låg andel i Västmanland som upplever bristande tillgång till transportsystem som ett stort hinder för tillväxt, tre procent av de svarande. Nationellt var andelen 6,5 procent. Statistiken finns inte nedbruten på bransch i kombination med län, men nationellt är hotell och restaurang tillsammans med handel samt energi och vatten de branscher där högst andel angett transportsystemet som ett tillväxthinder, runt 10-12 procent.
